Dagen då jag kom till världen! :)
Den 26 juli fick jag nog där inne i magen. Det var så trångt och jag tyckte att det lät som mamma hade det jobbigt där utanför. Hennes ben var så fylld i vätska så hon trodde att dom skulle explodera nästan. Så då var det dags! Nu kommer jag! =)
Mamma fick första värken kl 23:00 den 25 juli. Hon hade haft mycket förvärkar (jag hade nämligen tänkt komma lite tidigare men jag bara retades med mamma) men den här gången kändes det annorlunda säger hon. Hon började dessutom blöda lite vid varje värk så hon sa till pappa att komma och kolla. Pappa ringde till förlossningen men dom sa att det var normalt med lite blod om förlossningen hade startat. Så dom avvaktade men mamma fick fler och fler värkar och blödde varje gång så den här gången ringde mamma och frågade om det verkligen skulle vara så? Förlossningspersonalen sa att det var ju svårt att säga på telefonen så hon bad mamma sätta på sig en binda och åka in så att dom kunde kolla på den och göra en undersökning.
Vid 2-tiden på natten åkte dom in. Dom satte på mamma en CTG-kurva så dom kunde mäta hennes värkar och så kollade dom på hennes binda som dom tyckte såg helt nomal ut. Mamma och pappa tyckte det var jätte häftigt att se hur apparaten ritade kurvan i takt med mammas värk. Pappa sa:" Nu ser jag att du får en värk, nu är den jätte stark, gör det jätteont nu?? osv till mamma" och mamma sa att den ritade precis som hon kände det!
Lite senare kom en doktor in och gjorde en undersökning på mamma eftersom hon blödde men allt såg jätte bra ut och mamma var öppen 2 cm. Värkarna var dock inte regelbundna så dom fick åka hem igen.
Klockan var nu 4 på natten och mamma och pappa hade ganska nyligen kommit hem. Mamma hade dock jätte mycket värkar och förstod att jag ville komma ut nu men hon la sig i sängen och skulle försöka vila som doktorn hade sagt. Hon låg där i kanske 5-10 min sen kände hon ngt konstigt och hoppade upp ur sängen. SPLASH!! Det blev som ett hav under hennes fötter. Vattnet hade gått! Pappa började skratta och mamma också. Hihi.
Mamma gick med lite panikblandad glädje till badrummet och visste inte riktigt vad hon skulle göra. Det bara rann och rann och rann!! Pappa hämtade massa handukar och la ut på golvet så det kunde torka upp och mamma ställde sig i duschen. Medan mamma stod där ringde pappa till förlossningen igen. Då sa om att dom kunde komma in igen men att dom inte behövde skynda sig och gärna äta lite frukost innan.
Mamma hade så ont vi det här laget så nån frukost fanns inte på kartan för henne men hon tog ändå 1 macka och ett glas juice så hon fick lite energi. Kl 6 åkte dom in igen och blev nu inlagd..
Sen satte allt i gång på riktigt. När dom kom in var mamma öppen 3 cm och hade jätteont! Hennes värkar var regelbundna men inte så väldigt täta så hon blev lite orolig att hon skulle få åka hem igen men det förändrades snabbt.
Mamma provade bada men tyckte inte alls om det för det gjorde så ont i värkarna och hon kunde inte dra ihop sig som hon ville. Det var ett sånt sittbadkar. Hon fyllde bara upp det och lät det sen rinna ut direkt (pappa tryckte på panikknappen så att det skulle gå ännu fortare, men mest för att han tyckte det var lite häftigt att se hur fort det kunde gå).
Mamma klev upp ur badkaret och ställde sig i duschen ist och sprutade varmt vatten på magen så det inte skulle göra så ont och det tyckte hon var lite skönt iaf. Dock tog det inte lång tid innan hon kände att hon behövde ngt mer så hon frågade efter lustgasen och fick det direkt.
Lustgasen hjälpte lite ett tag men sen fick hon så ont så hon försvann i en egen dimma. Tillslut bad hon om att få epiduralen för hon tyckt det gjorde sååå himla ont. När barnmorskan sa att det skulle ta ca 10 min för narkosläkaren att komma höll mamma på dö för hon kände inte att hon skulle klara en minut till. Som tur var kom han lite fortare. Vid det här laget hade mamma så ont så så hon hälsade inte ens på narkosläkaren när han presenterade sig.
När ryggmärgsbedövningen började värka blev mamma en helt annan människa. Det funkade kanon, nu kunde hon vara människa igen. Värkarna gjorde fortfarande ont men hon kunde vara med på ett annat vis. Tack gode gud för epiduralen har hon sagt massor med gånger. :)
Innan mamma fick epiduralen öppnade hon sig inget mer. När hon hade som ondast sa hon till pappa:"tänk om dom kollar nu och jag inte har öppnat mig mer än 5 cm", vilken besvikelse när dom sa att hon fortfarande bara var öppen 3 cm. Men 2 timmar efter att hon fått epiduralen hade hon öppnat sig 10 cm. Helt otrolig!
När barnmorskan gjorde undersökningen och sa att mamma var öppen 10 cm trodde mamma att hon skulle börja krysta men så var det ju inte. Krystvärkarna måste komma först. Så när barnmorskan sa att hon skulle komma in om 2 timmar igen trodde mamma inte sina öron. hihi.
Nu skulle mamma upp och gå i en sån gåstol som dom har där på förlossningen så att tyngdkraften skulle få hjälpa till. :) Hon gick med den i ca 10 minuter sen ville hon prova pilatesbollen ist och det fick hon. Barnmorskan tyckte mamma skulle sitta på den och gunga fram och tillbaka i 1 timme men efter 10 minuter kände mamma att jag var på väg så hon klättrade upp i sängen igen. Pappa sa att han tordde barnmorskan skulle bli sur eftersom mamma inte gjorde som hon sa men mamma sa " kliver jag inte upp nu kommer bebisen åka ner i pilatesbollen"! :)
Nu sa mamma och pappa till barnmorskan att bebisen (jag) var på väg! Det tryckte liksom på där nere på ett annat vis, som när man måste gå på toa ungefär. Mamma höll på med krystvärkarna i 1,5 timme och pappa krystade lika mycket brevid. Han var kanon tyckte mamma. Han fick till och med hjälpa till. Medans mamma och barnmorskan hade dragkamp fick pappa och en sköterska stå på var sin sida om mamma och trycka hennes ben uppåt. Efter mycket kämpande och en helt färdig mamma slog kl 13.37 och jag kom ut! :) Mamma och pappa var lyckligast i världen!!!
Mamma fick första värken kl 23:00 den 25 juli. Hon hade haft mycket förvärkar (jag hade nämligen tänkt komma lite tidigare men jag bara retades med mamma) men den här gången kändes det annorlunda säger hon. Hon började dessutom blöda lite vid varje värk så hon sa till pappa att komma och kolla. Pappa ringde till förlossningen men dom sa att det var normalt med lite blod om förlossningen hade startat. Så dom avvaktade men mamma fick fler och fler värkar och blödde varje gång så den här gången ringde mamma och frågade om det verkligen skulle vara så? Förlossningspersonalen sa att det var ju svårt att säga på telefonen så hon bad mamma sätta på sig en binda och åka in så att dom kunde kolla på den och göra en undersökning.
Vid 2-tiden på natten åkte dom in. Dom satte på mamma en CTG-kurva så dom kunde mäta hennes värkar och så kollade dom på hennes binda som dom tyckte såg helt nomal ut. Mamma och pappa tyckte det var jätte häftigt att se hur apparaten ritade kurvan i takt med mammas värk. Pappa sa:" Nu ser jag att du får en värk, nu är den jätte stark, gör det jätteont nu?? osv till mamma" och mamma sa att den ritade precis som hon kände det!
Lite senare kom en doktor in och gjorde en undersökning på mamma eftersom hon blödde men allt såg jätte bra ut och mamma var öppen 2 cm. Värkarna var dock inte regelbundna så dom fick åka hem igen.
Klockan var nu 4 på natten och mamma och pappa hade ganska nyligen kommit hem. Mamma hade dock jätte mycket värkar och förstod att jag ville komma ut nu men hon la sig i sängen och skulle försöka vila som doktorn hade sagt. Hon låg där i kanske 5-10 min sen kände hon ngt konstigt och hoppade upp ur sängen. SPLASH!! Det blev som ett hav under hennes fötter. Vattnet hade gått! Pappa började skratta och mamma också. Hihi.
Mamma gick med lite panikblandad glädje till badrummet och visste inte riktigt vad hon skulle göra. Det bara rann och rann och rann!! Pappa hämtade massa handukar och la ut på golvet så det kunde torka upp och mamma ställde sig i duschen. Medan mamma stod där ringde pappa till förlossningen igen. Då sa om att dom kunde komma in igen men att dom inte behövde skynda sig och gärna äta lite frukost innan.
Mamma hade så ont vi det här laget så nån frukost fanns inte på kartan för henne men hon tog ändå 1 macka och ett glas juice så hon fick lite energi. Kl 6 åkte dom in igen och blev nu inlagd..
Sen satte allt i gång på riktigt. När dom kom in var mamma öppen 3 cm och hade jätteont! Hennes värkar var regelbundna men inte så väldigt täta så hon blev lite orolig att hon skulle få åka hem igen men det förändrades snabbt.
Mamma provade bada men tyckte inte alls om det för det gjorde så ont i värkarna och hon kunde inte dra ihop sig som hon ville. Det var ett sånt sittbadkar. Hon fyllde bara upp det och lät det sen rinna ut direkt (pappa tryckte på panikknappen så att det skulle gå ännu fortare, men mest för att han tyckte det var lite häftigt att se hur fort det kunde gå).
Mamma klev upp ur badkaret och ställde sig i duschen ist och sprutade varmt vatten på magen så det inte skulle göra så ont och det tyckte hon var lite skönt iaf. Dock tog det inte lång tid innan hon kände att hon behövde ngt mer så hon frågade efter lustgasen och fick det direkt.
Lustgasen hjälpte lite ett tag men sen fick hon så ont så hon försvann i en egen dimma. Tillslut bad hon om att få epiduralen för hon tyckt det gjorde sååå himla ont. När barnmorskan sa att det skulle ta ca 10 min för narkosläkaren att komma höll mamma på dö för hon kände inte att hon skulle klara en minut till. Som tur var kom han lite fortare. Vid det här laget hade mamma så ont så så hon hälsade inte ens på narkosläkaren när han presenterade sig.
När ryggmärgsbedövningen började värka blev mamma en helt annan människa. Det funkade kanon, nu kunde hon vara människa igen. Värkarna gjorde fortfarande ont men hon kunde vara med på ett annat vis. Tack gode gud för epiduralen har hon sagt massor med gånger. :)
Innan mamma fick epiduralen öppnade hon sig inget mer. När hon hade som ondast sa hon till pappa:"tänk om dom kollar nu och jag inte har öppnat mig mer än 5 cm", vilken besvikelse när dom sa att hon fortfarande bara var öppen 3 cm. Men 2 timmar efter att hon fått epiduralen hade hon öppnat sig 10 cm. Helt otrolig!
När barnmorskan gjorde undersökningen och sa att mamma var öppen 10 cm trodde mamma att hon skulle börja krysta men så var det ju inte. Krystvärkarna måste komma först. Så när barnmorskan sa att hon skulle komma in om 2 timmar igen trodde mamma inte sina öron. hihi.
Nu skulle mamma upp och gå i en sån gåstol som dom har där på förlossningen så att tyngdkraften skulle få hjälpa till. :) Hon gick med den i ca 10 minuter sen ville hon prova pilatesbollen ist och det fick hon. Barnmorskan tyckte mamma skulle sitta på den och gunga fram och tillbaka i 1 timme men efter 10 minuter kände mamma att jag var på väg så hon klättrade upp i sängen igen. Pappa sa att han tordde barnmorskan skulle bli sur eftersom mamma inte gjorde som hon sa men mamma sa " kliver jag inte upp nu kommer bebisen åka ner i pilatesbollen"! :)
Nu sa mamma och pappa till barnmorskan att bebisen (jag) var på väg! Det tryckte liksom på där nere på ett annat vis, som när man måste gå på toa ungefär. Mamma höll på med krystvärkarna i 1,5 timme och pappa krystade lika mycket brevid. Han var kanon tyckte mamma. Han fick till och med hjälpa till. Medans mamma och barnmorskan hade dragkamp fick pappa och en sköterska stå på var sin sida om mamma och trycka hennes ben uppåt. Efter mycket kämpande och en helt färdig mamma slog kl 13.37 och jag kom ut! :) Mamma och pappa var lyckligast i världen!!!
Kommentarer
Trackback
